Att vara kassör i ett snabbköp kan vara väldigt påfrestande för psyket. Lyckligtvis brukar det inte bli mer än någon timme per arbetsdag för min del men ibland slår det bara slint. Om jag börjar tidigt på morgonen säg en sisådär 6-7 och får sitta sista arbetstimmen ungefär vid klockan 14-15 kan jag gå loss helt. Ibland blir jag helt mosig i skallen och sitter helt energilös och blippar varor i all oändlighet, som det känns som. Ibland blir jag helt mosig i skallen på ett energifullt sätt och skämtar hejvilt med kunder som blir helt chockade över min överentusiasm som "simpel" kassör. Idag hände två incidenter som fick kunderna helt ställda och jag hade tänkt berätta lite närmre angående en av dem.

Då var bortamatchen i Mantorp avklarad. Vi åkte dit, gjorde det vi skulle, käka på Frasses och nu kom jag hem. Vi inkasserade en väldigt skön seger och jag är väldigt imponerad av laginsatsen. Jag blir alltid lika positivt överraskad av hur ett lags gruppdynamik kan höja lagets kvalitet så mycket. Det är extra skönt att vara med om.

Varför vill alla personer av det kvinnliga könet att man ska fälla ner toalocket efter man utfört sina manliga, stående behov? Varför är det så viktigt att locket är nedfällt liksom? Det är ju så harmlöst, ett uppfällt toalock. Vissa personer av det kvinnliga könet verkar vilja få det till en slags könskamp. De vill få det till att toaletten är deras där de kan sminka sig, duscha överdrivet länge och platta håret tills det är rakare än en blyertslinje dragen med hjälp av en linjal. Då ska inte, Gud förbjude, locket vara uppfällt eftersom de då måste stirra ner i en "avföringsstation".

Jag tycker själv att jag borde recensera Kents nya album men kommer inte göra det av olika enkla anledningar. Dels för att jag redan läst allt för många recensioner för att kunna skriva ner ord om albumet som helt och hållet är mina egna. Den andra anledningen hänger ihop med den första: Det är redan tillräckligt många som har recenserat albumet så om jag skulle sätta igång skulle den vara värd lika mycket som urin på reningsverket. Jag nöjer mig med att bara lyssna på albumet. Det är ju så jäkla bra. Simple as that.

Min första tanke angående gem var att de är väldigt onödiga. Huvudsakligen på grund av att de knappt behövs längre för att vi lever i ett datoriserat samhälle, för att vara lite klyschig. Men tänk vad viktiga de är! Ett stabilt gem kan ju göra underverk när man jobbar med papper. Det bara sitter där i hörnet av en bunt med papper, håller dem på plats så att de inte glider iväg och är allmänt nödvändig. När jag tänker efter använde jag faktiskt ett gem för att hålla ihop min 30+sidiga projektrapport eftersom häftstift inte bet på den tjocka bibeln.

Klockan är snart halv sex en tisdagsmorgon. Det är sommar i mitten av juli. Solen har varit uppe ett tag men det är fortfarande ganska kyligt i skuggan och det är där han ligger. Nyvaken och frågandes varför i helvete han ligger under en traktor som var alldeles för gammal redan för tio år sedan. Han stirrar rakt upp i ett av de största spindelnät han sett. Han kan däremot inte se någon spindel i nätet. Han räknar att det har fastnat sju flugor och någon insekt, han aldrig sett förut, i nätet.

Efter att han legat några minuter och hoppats på att ägaren till detta enorma spindelnät skulle dyka upp för att få sig en måltid bestämmer han sig för att titta närmare på anledningen varför han låg där han låg. Han hasar sig ut i solen, reser sig upp och försöker räta på ryggen så gott han kan. Han känner att några kotor fått sig en ganska rejäl törn efter att ha spenderat en halv natt på sand och grästuvor. Han masserar sin nacke med ena handen samtidigt som han kisar med ögonen och försöker lokalisera var han hamnat.

Då slår huvudvärken till. Det enda han hör är ett lågt men intensivt tjutande som ekar fram och tillbaka mellan hans tinninglober. Han stänger sina kisande ögon och förflyttar sin masserande hand från nacken till vänster tinning. Fy fan, vad bakis jag är, tänker han, samtidigt som han upptäcker att hans mobil, plånbok och snusdosa är borta. Faan också, jag behöver snus, säger han rakt ut. Till ingen.

 

Pojke X har blivit stor. Han har blivit byxmyndig, haft moppe, fått rösträtt och gått ut skolan. Han har skaffat sig ett jobb som han delvis trivs med och kan numera titulera sig som Man X. Man X bor däremot fortfarande hemma och har varken skaffat bil eller körkort. Vi kallar honom Manspojke X.

Oj! Jag sov bara ett halvt scrubs-avsnitt efter jobbet idag. Det måste vara något slags personligt rekord. När jag jobbar morgon och stiger upp fem eller sex är det obiligatoriskt att ta en eftermiddags-lur på cirka en timme. Give or take.

Kent har gjort det igen:

Jag är så jävla nyfiken. Nyfiken på allt liksom. Då menar jag verkligen inte att jag är nyfiken på till exempel Anna Ankas senaste löpsedel eller vem som åkte ut idol. Sådant är bara så totalt ointressant. Sådant som inte ens folk borde vara nyfikna på. Jag är nyfiken på framtiden. Jag tänker nästan hela tiden, smått frenetiskt, på hur livet kommer se ut för mig om 1, 5, 10, 20 år. Och så vidare. Jag är inte nyfiken på hur en idol-vinnares framtid kommer se ut och jag är ännu mindre intresserad av hur programmen som Anna Anka tänker producera kommer se ut. Jag är nyfiken på mig själv.

Det ringer på dörren. Om jag ändå kunde vara där och öppna nu. Jag vill bara spola över delen där jag måste ta mig från mitt rum, uppför trappan och den del då jag måste trycka ner handtaget fram tills att jag äntligen får den vy jag för evigt vill ha. Varje gång jag sätter ner min nakna fot mot stentrappan känns det som en evighet innan jag kan lyfta den igen för att ta mig till dörren, trycka ner handtaget och få den vy jag för evigt vill ha. Helt plötsligt är jag där. Jag ska alldeles strax få den vy jag för evigt vill ha. Nu ska bara det där jävla handtaget tryckas ner. Dörren öppnas och där står Du.